Från vingården Cagliero kommer det otroligt fina och unika vinet Canebbio. En Langhe Nebbiolo enligt italienska vinlagar men egentligen är vinet lika mycket en Barolo som det är Langhe Nebbiolo. Canebbio är precis som sin storebror cru Barolon Barolo Ravera gjord på Nebbiolo. Till Nebbiolon blandas också 15% av vingårdens allra bästa Barbera druvor. Vinet mognar betydligt snabbare än deras traditionella cru Barolo och 2016 är redo att drickas redan nu.
Canebbio Langhe Nebbiolo lagras på slavonska ekfat 24 månader innan buteljering. Det vill säga ett år kortare på fat jämfört med Caglieros cru Barolo. Detta är en klassisk Barolo blend som dock blivit allt ovanligare i takt med priset för Barolo ökat. Vi är väldigt tacksamma för att Cagliero håller kvar i traditionen.
Färg, doft & Smak
En djupt röd färg till följd av inblandningen av Barbera. En fruktig doft av körsbär kombineras med gårdens komplexa Barolo Ravera toner. Smaken är underbart mångfacetterad och hänger i länge. Tanninerna fyller munnen på ett alldeles underbart behagligt sätt.
Servering
Lufta minst två timmar innan avnjutning.
Lagringspotential
Stor. 2016 är dock en fantastiskt fin årgång så även om detta vin är underbart redan idag så kommer utvecklingen bli riktigt fin. Om 10 år kommer du inte ångra dig att du köpte två lådor. Jag har druckit upp till 20 år gammal Canebbio och snurrat väldigt förnöjt på glaset.
Nizza ska bestå av 100% Barbera. Druvorna ska dessutom växa på kullar med exponering från sydväst till sydost. Det finns också regler om beskärning och maxuttag per hektar.
2014 var första årgången som Nizza erkändes som en DOCG. Appellationen “Nizza” fick då sin egen beteckning. Det vill säga användningen av namnet “Nizza” istället för att inkludera druvsorten i namnet. På samma sätt som Barolo och Barbaresco är gjorda av Nebbiolo.
Anledningen till att just Nizza blivit en appellation för Barbera är att området historiskt sett är en av de bästa för druvan. Arbetet påbörjades redan på 90-talet då de lokala producenterna ansökte om en appellation, även kallad ”subzon”, men den italienska byråkratin kräver tålamod. 20 år senare kom belöningen för Nizza och vingården Il Botolo.
Vinet
Druvorna växer 210 meter över havet i lerjord med märgel. Jorden har lågt sandinnehåll och är väldigt kompakt. Det gör att den bättre kan hålla kvar vatten och fuktighet. Det är också jord med bra djup, genomsnittlig bördighet och god kalknivå. Förutsättningarna ger en vacker intensiv färg, djupa dofter och utmärkt struktur. Il Botolo låter druvorna mogna fullt ut så skörden är aldrig tidig. Lagring sker i 12 månader i stora gamla franska ekfat och i franska barrique.
Färg, doft & smak
Djup rubinröd färg med vissa lila nyanser. Doften är rik, komplex och fruktig. Kryddig smak av mogna svarta plommon, sirap, tobak och körsbär.
Servering
Jag tycker vinet gör sig otroligt bra till risotto och lättare rätter av rött kött, vilt och lagrade ostar. Tanninerna är väldigt beskedliga medan tätheten i frukten är otroligt hög. Serveringstemperatur bör ligga på 18 grader.
Lagringpotential
Hög. Upp till 20 år har dessa viner en trevlig utveckling i källaren. Nizza fick som jag skrev sin DOCG status så sent som 2014. Vinerna har dock gjorts längre än så och Il Botolos viner utvecklas riktigt fint.
Omdömen
Ett av vinerna i senaste upplagen av boken “101 viner du måste dricka innan du dör” av Andreas Kjörling.
“Intensiv doft, körsbär, en bukett färsk timjan och salvia, kryddor, färsk tobak. Smaken är fyllig och nyansrik, det finns en begynnande mognad men även markerade syror som bjuder på ett gott motstånd. Ett välgjort och komplext och personligt vin som kostar en del men är värt varenda krona.
Vinet bär namnet Nizza med stolthet. Nizza är en av kommunerna i Monferrato i Piemonte, norra Italien. Här är det druvan barbera som gäller och producenten il Botolo visar i det här vinet hur det ska smaka. Det finns en intensitet och elegant kraft i smaken, som skiljer sig markant från andra barbera-viner.”
Pet Nat Bianco är ett naturvin som skapas av ekologiskt odlad Trebbiano. Det är spontanjäst och helt fritt från tillsatta sulfiter.
Tidningen Allt om vin summerar det bra, “Jästig och gulfruktig med surdegstoner och färskpressad citron. Läskande, pigg och fräsch i smaken. Bra sommarpang.”
Mer om vinet
Mina på vingården Fattoria Sardi i norra Toscana skördar alla sina druvor för hand. De bärs försiktigt in i vinkällaren och pressas samma dag för att bevara alla aromer. Druvorna pressas varsamt för att inte juicen inte ska ta smak av skal och kärnor. Druvjuicen tappas sedan på amforor(lerkäl) och rostfria stålfat.
Efter ett par dagar börjar juicen jäsa. Jäsningen uppstår spontant av att naturlig vild jäst som lever i vingården reagerar med druvjuicen. När jäsningen påbörjas buteljeras vinet direkt. Jäsningen fortsätter sedan i flaskan. När den avslutats är resultatet ett naturligt bubblande vin med ett litet fint sediment kvar av jästfällningen.
Pet Nat har blivit väldigt trendigt och det har tyvärr gjort att det numera görs ganska intetsägande viner. Pet Nat är egentligen bara samlingsnamnet på vinframställnings tekniken. Metoden att göra Pet Nat heter ”méthode-ancestral”. Precis som Metodo Classico är metoden för att göra Franciacorta och Champagne. Som kund behöver du lära känna de producenter som gör kvalitet.
Man har gjort vin på detta sett i århundraden. Att den nu åter blivit populär beror nog dels på naturvinstrenden, men också att den i rätta händer, som Minas, kan addera underbar komplexitet från jästfällningen.
Franciacorta jäser som sagt också på flaska, skillnaden är att jästfällningen avlägsnas från de vinerna. Därför är en Franciacorta klar medan en Pet Nat har en lätt grumlig ton.
Färg, doft, smak och sockerhalt
Färgen är ljust gul i en charmig grumlighet. Doften är intensiv av vita blommor och tropiska frukter. Smaken är fruktig, frisk med fin syra och bra längd i smaken. Sockerhalt under en 1 g/L.
Servering
Vinet är trevligt som aperitif men det matchar också väldigt bra till pizza. Runt 10 grader är lämplig som serveringstemperatur. Då kommer doft och smak fram på bästa sätt.
Lagringspotential
En Pet Nat ska generellt drickas ung. Så även denna från Fattoria Sardi. Men visst kan man låta den ligga ett år, det ger lite mer komplexa toner men med mindre pigg frukt och förlorad friskhet.
Omdömen
“Prisvärd!
Jästig och gulfruktig med surdegstoner och färskpressad citron. Läskande, pigg och fräsch i smaken. Bra sommarpang.”
/Allt om Vin
“En härlig fruktighet kombinerad med friskhet, bra syra och generös längd i smaken. Ett naturligt bubblande vin, torrt och friskt med fin balans från frukten. Dricks ungt och till pizza!”
Albarossa skapades som en klon av druvorna Nebbiolo och Barbera. Den togs fram på 30-talet av Giovanni Dalmasso. Åtminstone var Giovannis avsikt att korsa Barbera med Nebbiolo. Målsättningen var att kombinera Barberans fruktiga aromer som plommon, björnbär och blåbär med Nebbiolos blommighet, komplexitet och strävare tanniner. Slutresultatet blev enligt mig och många andra en succé. 2009 gjordes det en DNA-analys av druvan Albarossa som pekar på att korsningen gjorts med Barbera och Nebbiolo di Drunero även kallad Chatus. Alltså inte Nebbiolo som avsikten var från början. Flera vinmakare menar dock att en sådan miss är otänkbar och vidhåller att Giovanni lyckades. Det jag kan konstatera är att Giovanni alldeles oavsett har skapat en intressant druva som generellt ger viner med mer struktur och komplexitet än Barbera.
Vingården Viotti planterade sina druvor för 20 år sedan i Castel Rocchero, Asti, Piemonte. De första åren var resultatet av försöket riktigt dåligt och många andra vingårdar tog bort sin Albarossa. Viotti hängde dock i och 2011 kom belöningen. Sen dess har Viottis vinrankor levererat otroligt fin Albarossa.
Druvskörd sker för hand och alla druvorna är Viottis egna. Vinframställning sker i rostfritt stål för att sedan flyttas över och lagras ett år i 25 hektoliters träfat kallade ”Allier”. Efter tappning på flaska ligger vinet minst ett år i Viottis vinkällare innan det får bege sig till Sverige.
Färg, doft & smak, sockerhalt
Mörkt röd likt en tät barbera. Doften är packad med frukt som plommon, björnbär, blåbär och en ton av lakrits. I smaken är det kombinerat med Nebbiolo liknande tanniner vilket ger ett mycket intressant vin. Sockerhalt: 0,3g/L.
Servering
Matmatchning är förhållandevis bred och kan göras lite efter er egen preferens. Men mitt riktmärke är inte allt för feta eller kraftiga rätter av både vitt och rött kött. Pasta som kalvravioli och ostar hanterar Viottis Albarossa också bra. Servicetemperatur vid 17–18 grader.
Lagringspotential
Hög. Antagligen mycket hög men eftersom vinstockarna började leverera på topp så sent som 2011 så finns ingen äldre årgång att referera till. Viotti själva vågar dock inte sträcka sig längre än att rekommendera konsumtion inom 10 år. Jag kommer dock att testa utvecklingen betydligt längre än så och är övertygad om att årgång 2016 kommer utvecklas länge, länge. Utan problem 20 år.
Omdömen
“Är du som jag en vinnörd, så är detta ett måste. Dels för att Piemonte, längs de sista sluttningarna söder om Alperna, på senare år nått sådan kultstatus att vinerna mer eller mindre flyger iväg, dels för att detta smakprov är gjort på en druvsort som mig veterligt aldrig tidigare sålts i Sverige.
Albarossa är en korsning mellan Piemontes stora ledstjärna Nebbiolo och dess ständiga charmör Barbera. Resultatet är ett vin med varm, körsbärsfruktig doft där uppfriskande, örtiga kärntoner ger vinet den personlighet som behövs. Smaken är lika generös och väldefinierad i en stil som är omisskännligt norditaliensk, med bra längd, mjuk frukt och insmickrande värme som passar till alla de godsaker som brukar dukas upp där. Det är perfekt till salami, mozzarella och syltade kronärtskockor, till solmogna tomater med majonnäs, till pasta av valfri sort och det ackompanjerar både kalvkött och marinerad fläskkarré så det står härliga till. Tar du dig besväret att laga till en äkta osso buco, toppad med gremolata och ackompanjerad av en spänstig risotto milanese (saffransris), så har du en formidabel smaksensation i samspelet mellan mat och vin.”
Bengt-Göran Kronstam, 9 July 2020
15+, årgång 2016 i Munskänken/Il Vino.
“Fin doft med lätt mogna toner av körsbär, björnbär, tobaksblad, viol och multna löv. Frisk och stram smak i en knappt medelfyllig kropp, med hög fruktsyra och balanserade tanniner samt en lång och komplex eftersmak.”
Franciacorta Brut Rosé från prisbelönta Castelveder. I Franciacorta gör de mousserande vin på samma vis som i Champagne. Franciacorta var Italiens första DOCG-vin enligt champagnemetoden och idag är nivån på kvalitén i regionen exceptionellt hög. Det visade Castelveder inte minst när man tog brons i Vinordic 2020. Just denna Brut Rosé tävlade mot ett stort antal champagner och lyckades i den kampen att knipa ett brons.
Castelveder har till att börja med en unik terroir som hjälper dem till framgång. Under ett tunt jordlager finns en porös och kalkrik bergart som heter maiolica. Nere i denna bergart hämtar vinstockarnas rötter sitt vatten och det bidrar till den underbara mineraliteten i deras Castelveders viner. En ytterligare anledning till Castelveders fina förutsättningar är att vinrankorna växer i en dalgång där fuktig dimma nattetid sjunker ner från bergen och sveper in druvorna. Resultatet av allt detta är ett mästerverk skapat av naturen i samarbete vinmakaren Camilla Alberti.
Vinet är gjort på 100% Pinot Nero och det ligger 24 månader på sin jästfällning i flaskan.
Färg, doft & smak
Den rosa färgen med hintar av aprikos som fångar och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet för mig när jag första gången såg Castelveders Franciacorta rosé. Doften som sedan fullbordade förälskelsen var en blandning av pigg bärighet av röda vinbär och jordgubbar kombinerat med solmogen rabarber och blommor. Smaken är torr, fruktig och lång. Rabarber, röda vinbär, jordgubbar, körsbär, solmogen citron, rött äpple, kex och mineral.
Servering
Jag kan rekommendera vinet som aperitif men också till en hel del mat. En personlig favorit att matcha med är hummerpasta. Servera vid 6-8 grader.
Lagringspotential
God. Mousserande viner på Castelveders nivå kan ligga i 10-tals år. De piggare tonerna av röda vinbär och rabarber ersätts successivt av mörkare körsbär och björnbär.