469 kr
Barolo Ravera från Cagliero var det första vin Vinonista tog till Sverige. Ett knappt år senare fick vinet 96 poäng av Decanter. Jag såg det som ett första fint kvitto på min winespotting. Druvorna plockas för hand och vinet lagras 36 månader på slavoniska ekfat. Caglieros Barolo är något mörkare än andra Barolo. Delvis på grund av Raveras jordmån men också för att Stefano Cagliero låter skalen dra i 25 dagar under jäsningen.
Färgen är som nämnt ovan mörkare Caglieros Barolo Ravera än en traditionell Barolo. Vinet har en livfull doft av örter, nötighet och en hint av tryffel. Vinet har en komplex, kryddig smak med fatkaraktär, körsbär, nötter och tobak. Smaken är lång, jämn och balanserad. Tanninerna i 2013 känns i hela munnen och vinet gör sig allra bäst tillsammans med en bit mörkt kött.
De flesta av Caglieros viner behöver andas och deras Barolo Ravera är inget undantag. Börja med att dekantera två timmar före avnjutning. Temperaturen bör ligga på 18-19 grader och det är stor kupa på glasen som gäller.
Väldigt hög. Ett vin du säkert uppskattar om 30-40 år.
Omdömen
Ett av vinerna i sjätte upplagen av boken “Viner du måste dricka innan du dör” av Anders Kjörling. Så här skrev författaren:
“I distriktet Barolo finns många producenter och än fler viner, men få av dem kommer i närheten av av Caglieros finstämda finess. Det här är småskalighet och tradition i perfekt harmoni
Ett stort vin som detta förtjänar en god och elegant måltid, kanske av ripa, hjort eller något annat viltkött. Även om det är superbt nu går det att spara vinet ett par år i vinkällaren”
Monferrato Nebbiolo, eller om man vill, Monferrato Rosso på 100% på Nebbiolo. Vinet kommer från prisbelönta Cascina Vigna som tog brons i Vinordic 2019, 2020 och silver 2021.
Här ger han oss en Monferrato Nebbiolo gjord på Stefanos karakteristiska stil. Druvorna skördas för hand och kommer från en väldigt gammal och lätt vildvuxen odlingslott. Det är faktiskt inte helt säkert hur gamla vinrankorna är och det är bara ett par år sedan Stefano tog den under sina vingar.
Vinframställningen görs i stål och betongtankar. Skalmacerationen är lång och bidrar till den komplexa och robusta stilen som är vinmakarens Stefanos signum. Vinet lagras sedan i franska barricue på 225 liter i 12 månader. Vinet förvaras sedan ett halvår i flaska i Cascina Vignas vinkällare innan det är redo att åka till Sverige.
Färg, doft och smak
I glaset är vinets färg granatrött.
Doften är full av Nebbiolo blom men här finns också kryddighet och i bakgrunden läder och tobak.
Smaken är underbart silkeslen med eleganta tanniner och fin längd.
Servering
Den bästa matchningen är med robust rött och vitt kött från sommarens grillkvällar. Servera i stora kupor vid en temperatur på 20 grader.
Lagringspotential
Mycket god. Du kan utan problem gå hand i hand med den här årgången i 20 år och ni kommer ha trevligt varje år. Blommigheten kommer succesivt att ersättas av mer läder och tobak.
Nebbiolo rosé, Langhe Rosato från Barolo. Vinet har en liten del inblandning av Barbera för att runda av strävheten som annars kan bli för påfallande i rosé på 100% Nebbiolo. Fördelningen ligger ungefär på 80% Nebbiolo och 20% Barbera. Syskonen Broccardo från Monforte d’Alba, Barolo har sina vingårdar i tre olika Barolo cru. Men alla druvorna till deras rosé kommer från odlingarna i Bricco San Pietro cru. Anledningen är enkel. Denna sida av Monforte har ovanligt kalkrika jordar. Upp mot skogen kan man se raviner där det blottade berget är helt vitt. Ren kalksten med andra ord. Jordmånen ger därför lättare och friskare Nebbiolo som gör sig perfekt som Nebbiolo rosé.
Som många möten i livet var det faktiskt en slump att jag snubblade på detta vin. Syster Laura Broccardo stod nämligen bredvid vingården Cagliero på Vinitaly för ett par år sedan. Jag hade provat en vertikal med Stefanos Barolo Ravera och var väldigt nöjd men trött i näsan och tänkte egentligen ta en paus. Då höll hon fram ett glas kall rosé och på den vägen är det.
Färgen är rosa i glaset med svagt tegelröda nyanser. Vinet upplevs mer åt det rödare hållet i flaskan. Kanske är det Albeisa flaskan som förvirrar ögat något. Doften är frisk av skogshallon, vita blommor och solmogen citron i finishen. Smaken är lång med tydlig mineral från kalkjordarna. Den är välbalanserad med hög syra.
Det här är verkligen en rosé som jobbar bra till mat. Jag kan nog nämna 10 grillningar när detta vin hållit hov. Det är magiskt till varm kycklingsallad. Med kycklingen från grillen då. Grillad fisk och grillade skaldjur. Fisk och skaldjur generellt går bra. Avslutningsvis bra kompis även med mycket vegetariska rätter. Serveringstemperaturen bör vara omkring 10 grader.
Förvånande hög för att vara rosé. Utan problem 5 år och säkert upp emot 10 men jag har inte testat själv.
“Vi går direkt på sak – är det värt att betala nästan 160 kronor för ett rosévin när det finns riktigt bra alternativ runt hundralappen? Det tycker jag, för precis som med andra viner får man oftast den kvalitet man betalar för. Langhe Rosato Diecigradi 2020 är inget undantag, utan visar vad noggrant utvalda druvor och omsorgsfullt vinmakande betyder för slutresultatet.
Är man dessutom förtjust i Barolo och vinerna från Piemonte, är det nästan tjänstefel att inte prova hur druvsorten Nebbiolo smakar i ett rosévin. Här har man också valt att blanda i en mindre del Barbera för att inte strävheten i just Nebbiolo ska ta överhanden. Syskonen Broccardo som står bakom vinet hämtar druvorna från ovanligt kalkrika jordar i Bricco San Pietro cru, vilket ger en lite lättare och friskare karaktär.
I glaset möts vi av en frisk, elegant doft av smultron och hallon med inslag av citrus. Smaken är
mycket god, nyanserad, med bra balans och en tydlig karaktär av mineral och örter. Även om det naturligtvis fungerar utmärkt att bara dricka vinet svalt som det är, tycker jag att det kommer allra mest till sin rätt tillsammans med mat. Fisk, skaldjur, kyckling, grönsaker – gärna grillat – får alla en upplyftande kompanjon i detta välgjorda och välsmakande rosévin från Piemonte.”
– Robert Montgomerie, Vinbörsen juli 2021
Området Franciacorta ligger mitt i regionen Lombardiet i norra Italien. La Fiòca finns i södra Franciacorta och vingården ligger vid foten av berget Monte Alto. Norr om berget blänker den sagolikt vackra sjön Lago d’Iseo. Därifrån kommer också nordliga vindar som berget Monte Alto fångar upp. Bergets sluttningar ner mot vingården säkerställer också att vinrankornas rötter har en jämn tillgång på vatten. Tillskillnad från nord östra Franciacorta så jordarna här kompaktare med en stor andel lera. Det ger ett annat tryck i fruktigheten och syran är så söt citrus frisk att jag förundras varje gång jag njuter av La Fiòcas viner. Vinmakaren Max Gatti har också en fantastisk förmåga att skapa en längd i smaken och härlig mousse bubblorna.
Vinet görs på druvorna Chardonnay och vit Pinot, högst 15% (Blanc de Blancs). Max använder sig av naturlig jäsning i för sina viner och tillsätter alltså ingen extern jäst. När första jäsningen är på väg att avslutas flyttas vinerna till vinkällaren där det förvaras vid lägre temperatur. Där påbörjas och avslutas den andra jäsningen i flaskan. Efter att vinet fått sin kork och grimma så lagras det på sin jästfällning i 18 månader innan det sedan vilar ytterligare 6 månader innan flaskan får lov att avnjutas.
Färgen på La Fiòcas Franciacorta Brut är halmgult med gröna reflektioner. Frisk och mild fruktig doft av äpplen med bra djup och viss brödighet. Jag brukar kalla doften söt-citrus-punschig. Smaken är utsökt fruktig med fin friskhet och långt ihållande syra.
Ett vin som med sina tydliga citrustoner är alldeles underbart till skaldjur. Serverings temperatur ät 8 grader. Jag skulle också vilja skicka med en rekommendation att dricka viner ur annat är champagne flöjtar. Jag tar själv gärna fram Riedels Riesling kupa.
6/6 i Svenska Dagbladet
“Frisk finess från Franciacorta på chardonnay och pinot bianco. Även här gäller den traditionella metoden. Den bidrar med vinets sköna gula stenfrukter, fräscha citrustoner och ett runt och krämigt avslut. Risotto med grön sparris och ordentligt med parmesan blir en bra matchning.” / Sofia Ander