Your shopping cart is empty!
CLOSE
229 kr
Nebbiolo rosé, Langhe Rosato från Barolo. Vinet har en liten del inblandning av Barbera för att runda av strävheten som annars kan bli för påfallande i rosé på 100% Nebbiolo. Fördelningen ligger ungefär på 80% Nebbiolo och 20% Barbera. Syskonen Broccardo från Monforte d’Alba, Barolo har sina vingårdar i tre olika Barolo cru. Men alla druvorna till deras rosé kommer från odlingarna i Bricco San Pietro cru. Anledningen är enkel. Denna sida av Monforte har ovanligt kalkrika jordar. Upp mot skogen kan man se raviner där det blottade berget är helt vitt. Ren kalksten med andra ord. Jordmånen ger därför lättare och friskare Nebbiolo som gör sig perfekt som Nebbiolo rosé.
Som många möten i livet var det faktiskt en slump att jag snubblade på detta vin. Syster Laura Broccardo stod nämligen bredvid vingården Cagliero på Vinitaly för ett par år sedan. Jag hade provat en vertikal med Stefanos Barolo Ravera och var väldigt nöjd men trött i näsan och tänkte egentligen ta en paus. Då höll hon fram ett glas kall rosé och på den vägen är det.
Färgen är rosa i glaset med svagt tegelröda nyanser. Vinet upplevs mer åt det rödare hållet i flaskan. Kanske är det Albeisa flaskan som förvirrar ögat något. Doften är frisk av skogshallon, vita blommor och solmogen citron i finishen. Smaken är lång med tydlig mineral från kalkjordarna. Den är välbalanserad med hög syra.
Det här är verkligen en rosé som jobbar bra till mat. Jag kan nog nämna 10 grillningar när detta vin hållit hov. Det är magiskt till varm kycklingsallad. Med kycklingen från grillen då. Grillad fisk och grillade skaldjur. Fisk och skaldjur generellt går bra. Avslutningsvis bra kompis även med mycket vegetariska rätter. Serveringstemperaturen bör vara omkring 10 grader.
Förvånande hög för att vara rosé. Utan problem 5 år och säkert upp emot 10 men jag har inte testat själv.
”Vi går direkt på sak – är det värt att betala nästan 160 kronor för ett rosévin när det finns riktigt bra alternativ runt hundralappen? Det tycker jag, för precis som med andra viner får man oftast den kvalitet man betalar för. Langhe Rosato Diecigradi 2020 är inget undantag, utan visar vad noggrant utvalda druvor och omsorgsfullt vinmakande betyder för slutresultatet.
Är man dessutom förtjust i Barolo och vinerna från Piemonte, är det nästan tjänstefel att inte prova hur druvsorten Nebbiolo smakar i ett rosévin. Här har man också valt att blanda i en mindre del Barbera för att inte strävheten i just Nebbiolo ska ta överhanden. Syskonen Broccardo som står bakom vinet hämtar druvorna från ovanligt kalkrika jordar i Bricco San Pietro cru, vilket ger en lite lättare och friskare karaktär.
I glaset möts vi av en frisk, elegant doft av smultron och hallon med inslag av citrus. Smaken är
mycket god, nyanserad, med bra balans och en tydlig karaktär av mineral och örter. Även om det naturligtvis fungerar utmärkt att bara dricka vinet svalt som det är, tycker jag att det kommer allra mest till sin rätt tillsammans med mat. Fisk, skaldjur, kyckling, grönsaker – gärna grillat – får alla en upplyftande kompanjon i detta välgjorda och välsmakande rosévin från Piemonte.”
– Robert Montgomerie, Vinbörsen juli 2021
Frizzante Rosato är ett helt underbart sommarvin. En lätt bubblande rosé på druvan Pinot Nero(Pinot Noir). Jag måste säga att det varit ett genidrag att göra detta vin på just Pinot Nero. De ger en alldeles egen karaktär. Skaparen av detta unika vin är Silvio på Ca’ de Lion, i Canelli. Druvorna växer i kalkrik lera vilket tillsammans med de små bubblorna skapar en härligt frisk känsla. Frizzante har 2,5 bars tryck i flaskan medan en vanlig spumante ligger någonstans runt 5 bar. Du behöver därför en korkskruv för att öppna din flaska Frizzante Rosé. Värt att tänka på innan ni gör sällskap ut i parken.
Färgen ger en känsla av jordgubbssaft och sommar nostalgin från BOB saft fyller sinnet. Vinet har en intensiv doft av jordgubbe, körsbär och tuttifrutti. . Smaken är sommarfruktig och härligt frisk.
Vinet är verkligen härligt som aperitif. Det startar upp varje middag perfekt med sitt småbubblande och somriga sätt. Jag matchar gärna vinet till mat med sälta som t.ex. pizza och grillad fisk. Vinmakaren Silvio har själv vinet från start till mål av middagen. Det är också anledningen till att de lagt till 360 grader på etiketten.
”Det här är det ultimata sommarvinet att knalla runt med medan gräset kittlar tårna, svenska sommartoner strålar ur högtalarna och trädgården prunkar.
Detta är alltså en frizzante från Piemonte, norra Italien, gjord på 100 % Pinot nero (Pinot noir). Den djuprosa färgen attraherar direkt, att ha det här glaset i handen blir som en läcker accessoar. Doften är intensiv av körsbär och jordgubbar och i munnen är det friskt och läskande, men också charmerande aromatiskt. Det här är en körsbärsfest du vill vara bjuden på, med en härlig mineralitet och liten pärlande känsla som dansar fram likt underviktiga ballerinor på tungan.
Vad är då skillnaden på frizzante och spumante, uttryck man ofta ser på flaskor med bubbel från Italien? Enkelt förklarat kan man säga att frizzante är en italiensk benämning för pärlande vin med lite mindre och elegantare bubblor, då trycket i buteljen är inte lika högt som för en spumante – som i sin tur kan jämföras med cava och champagne, där bubblorna är mer påtagliga och fler.
Psst! Vill du tugga på något till just denna rosa frizzante så är pizzasnittar eller bruschetta ett bra val. Larvigt läckert!”
/Elin Börjesson, Expressen/Amelia/Vinbörsen.
Nizza ska bestå av 100% Barbera. Druvorna ska dessutom växa på kullar med exponering från sydväst till sydost. Det finns också regler om beskärning och maxuttag per hektar.
2014 var första årgången som Nizza erkändes som en DOCG. Appellationen ”Nizza” fick då sin egen beteckning. Det vill säga användningen av namnet ”Nizza” istället för att inkludera druvsorten i namnet. På samma sätt som Barolo och Barbaresco är gjorda av Nebbiolo.
Anledningen till att just Nizza blivit en appellation för Barbera är att området historiskt sett är en av de bästa för druvan. Arbetet påbörjades redan på 90-talet då de lokala producenterna ansökte om en appellation, även kallad ”subzon”, men den italienska byråkratin kräver tålamod. 20 år senare kom belöningen för Nizza och vingården Il Botolo.
Druvorna växer 210 meter över havet i lerjord med märgel. Jorden har lågt sandinnehåll och är väldigt kompakt. Det gör att den bättre kan hålla kvar vatten och fuktighet. Det är också jord med bra djup, genomsnittlig bördighet och god kalknivå. Förutsättningarna ger en vacker intensiv färg, djupa dofter och utmärkt struktur. Il Botolo låter druvorna mogna fullt ut så skörden är aldrig tidig. Lagring sker i 12 månader i stora gamla franska ekfat och i franska barrique.
Djup rubinröd färg med vissa lila nyanser. Doften är rik, komplex och fruktig. Kryddig smak av mogna svarta plommon, sirap, tobak och körsbär.
Jag tycker vinet gör sig otroligt bra till risotto och lättare rätter av rött kött, vilt och lagrade ostar. Tanninerna är väldigt beskedliga medan tätheten i frukten är otroligt hög. Serveringstemperatur bör ligga på 18 grader.
Hög. Upp till 20 år har dessa viner en trevlig utveckling i källaren. Nizza fick som jag skrev sin DOCG status så sent som 2014. Vinerna har dock gjorts längre än så och Il Botolos viner utvecklas riktigt fint.
Ett av vinerna i senaste upplagen av boken ”101 viner du måste dricka innan du dör” av Andreas Kjörling.
”Intensiv doft, körsbär, en bukett färsk timjan och salvia, kryddor, färsk tobak. Smaken är fyllig och nyansrik, det finns en begynnande mognad men även markerade syror som bjuder på ett gott motstånd. Ett välgjort och komplext och personligt vin som kostar en del men är värt varenda krona.
Vinet bär namnet Nizza med stolthet. Nizza är en av kommunerna i Monferrato i Piemonte, norra Italien. Här är det druvan barbera som gäller och producenten il Botolo visar i det här vinet hur det ska smaka. Det finns en intensitet och elegant kraft i smaken, som skiljer sig markant från andra barbera-viner.”
-Gunilla Hultgren Karell, Expressen/Vinbörsen/m.fl.
Albarossa skapades som en klon av druvorna Nebbiolo och Barbera. Den togs fram på 30-talet av Giovanni Dalmasso. Åtminstone var Giovannis avsikt att korsa Barbera med Nebbiolo. Målsättningen var att kombinera Barberans fruktiga aromer som plommon, björnbär och blåbär med Nebbiolos blommighet, komplexitet och strävare tanniner. Slutresultatet blev enligt mig och många andra en succé. 2009 gjordes det en DNA-analys av druvan Albarossa som pekar på att korsningen gjorts med Barbera och Nebbiolo di Drunero även kallad Chatus. Alltså inte Nebbiolo som avsikten var från början. Flera vinmakare menar dock att en sådan miss är otänkbar och vidhåller att Giovanni lyckades. Det jag kan konstatera är att Giovanni alldeles oavsett har skapat en intressant druva som generellt ger viner med mer struktur och komplexitet än Barbera.
Vingården Viotti planterade sina druvor för 20 år sedan i Castel Rocchero, Asti, Piemonte. De första åren var resultatet av försöket riktigt dåligt och många andra vingårdar tog bort sin Albarossa. Viotti hängde dock i och 2011 kom belöningen. Sen dess har Viottis vinrankor levererat otroligt fin Albarossa.
Druvskörd sker för hand och alla druvorna är Viottis egna. Vinframställning sker i rostfritt stål för att sedan flyttas över och lagras ett år i 25 hektoliters träfat kallade ”Allier”. Efter tappning på flaska ligger vinet minst ett år i Viottis vinkällare innan det får bege sig till Sverige.
Färg, doft & smak, sockerhalt
Mörkt röd likt en tät barbera. Doften är packad med frukt som plommon, björnbär, blåbär och en ton av lakrits. I smaken är det kombinerat med Nebbiolo liknande tanniner vilket ger ett mycket intressant vin. Sockerhalt: 0,3g/L.
Servering
Matmatchning är förhållandevis bred och kan göras lite efter er egen preferens. Men mitt riktmärke är inte allt för feta eller kraftiga rätter av både vitt och rött kött. Pasta som kalvravioli och ostar hanterar Viottis Albarossa också bra. Servicetemperatur vid 17–18 grader.
Lagringspotential
Hög. Antagligen mycket hög men eftersom vinstockarna började leverera på topp så sent som 2011 så finns ingen äldre årgång att referera till. Viotti själva vågar dock inte sträcka sig längre än att rekommendera konsumtion inom 10 år. Jag kommer dock att testa utvecklingen betydligt längre än så och är övertygad om att årgång 2016 kommer utvecklas länge, länge. Utan problem 20 år.
”Är du som jag en vinnörd, så är detta ett måste. Dels för att Piemonte, längs de sista sluttningarna söder om Alperna, på senare år nått sådan kultstatus att vinerna mer eller mindre flyger iväg, dels för att detta smakprov är gjort på en druvsort som mig veterligt aldrig tidigare sålts i Sverige.
Albarossa är en korsning mellan Piemontes stora ledstjärna Nebbiolo och dess ständiga charmör Barbera. Resultatet är ett vin med varm, körsbärsfruktig doft där uppfriskande, örtiga kärntoner ger vinet den personlighet som behövs. Smaken är lika generös och väldefinierad i en stil som är omisskännligt norditaliensk, med bra längd, mjuk frukt och insmickrande värme som passar till alla de godsaker som brukar dukas upp där. Det är perfekt till salami, mozzarella och syltade kronärtskockor, till solmogna tomater med majonnäs, till pasta av valfri sort och det ackompanjerar både kalvkött och marinerad fläskkarré så det står härliga till. Tar du dig besväret att laga till en äkta osso buco, toppad med gremolata och ackompanjerad av en spänstig risotto milanese (saffransris), så har du en formidabel smaksensation i samspelet mellan mat och vin.”
Bengt-Göran Kronstam, 9 July 2020
15+, årgång 2016 i Munskänken/Il Vino.
”Fin doft med lätt mogna toner av körsbär, björnbär, tobaksblad, viol och multna löv. Frisk och stram smak i en knappt medelfyllig kropp, med hög fruktsyra och balanserade tanniner samt en lång och komplex eftersmak.”
15+, årgång 2015 i Munskänken.
