Your shopping cart is empty!
CLOSE
289 kr
Området Franciacorta ligger mitt i regionen Lombardiet i norra Italien. La Fiòca finns i södra Franciacorta och vingården ligger vid foten av berget Monte Alto. Norr om berget blänker den sagolikt vackra sjön Lago d’Iseo. Därifrån kommer också nordliga vindar som berget Monte Alto fångar upp. Bergets sluttningar ner mot vingården säkerställer också att vinrankornas rötter har en jämn tillgång på vatten. Tillskillnad från nord östra Franciacorta så jordarna här kompaktare med en stor andel lera. Det ger ett annat tryck i fruktigheten och syran är så söt citrus frisk att jag förundras varje gång jag njuter av La Fiòcas viner. Vinmakaren Max Gatti har också en fantastisk förmåga att skapa en längd i smaken och härlig mousse bubblorna.
Vinet görs på druvorna Chardonnay och vit Pinot, högst 15% (Blanc de Blancs). Max kör med naturlig jäsning i sina viner och tillsätter ingen extern jäst.
När första jäsningen är på väg att avslutas flyttas vinet till vinkällaren där det förvaras vid lägre temperatur. Där påbörjas och avslutas även den andra jäsningen i flaskan. Efter att vinet fått sin kork och grimma lagras det på sin jästfällning i 18 månader. Slutligen vilar det ytterligare 6 månader innan flaskan får lov att avnjutas.
Färgen på La Fiòcas Franciacorta Brut är halmgult med gröna reflektioner. Frisk och mild fruktig doft av äpplen med bra djup och viss brödighet. Jag brukar kalla doften söt-citrus-punschig. Smaken är utsökt fruktig med fin friskhet och långt ihållande syra.
Ett vin som med sina tydliga citrustoner är alldeles underbart till skaldjur. Serverings temperatur ät 8 grader. Jag skulle också vilja skicka med en rekommendation att dricka viner ur annat är champagne flöjtar. Jag tar själv gärna fram Riedels Riesling kupa.
6/6 i Svenska Dagbladet
“Frisk finess från Franciacorta på chardonnay och pinot bianco. Även här gäller den traditionella metoden. Den bidrar med vinets sköna gula stenfrukter, fräscha citrustoner och ett runt och krämigt avslut. Risotto med grön sparris och ordentligt med parmesan blir en bra matchning.” / Sofia Ander
Chianti Classico skapat av druvor uteslutande från vingården Tenuta di Lilliano i hjärtat av Toscana. För mig är detta helt makalöst bra Chianti Classico och jag är otroligt stolt över att få jobba med Lilliano. Alla druvor handplockar och det är till skillnad från många större producenter vackert vinhantverk. Druvorna är övervägande Sangiovese, 90% för att vara exakt. Till det blandar man också 5% Colorino och 5% Merlot. Jäsning sker i betong och små rostfria tankar med temperaturreglering. Vinet lagras i ett år på stora franska ekfat och delvis också i betong. Efter ett par månader på flaska är det redo att avnjutas.
Färgen är rubinröd, ung med djup intensitet och nyans. Doften är fruktig med bra intensitet och fin kryddighet. Lätt bakom finns också lite blommiga toner. Smaken är rund och fyllig smak med underbara tanniner och fin syra. Sockerhalt 1,3 gram/liter.
Ett mångsidigt vin som gör sin fint till en tre rätters med Antipasto, en kötträtt på rött kött och en avslutande osttallrik med kryddiga ostar. Serverings temperatur 18 grader.
En Chianti Classico som denna från Tenuta di Lilliano ligger utan problem 20 år. Personligen fördrar jag att dricka dem inom 10 år för att vinet inte ska tappa för mycket av sina underbara tanniner och ungdomliga frukt. Kryddigheten och komplexiteten växer dock år för år.
Tokhyllat i podden Vin och Vi!
Ett av vinerna i 6:e upplagan av boken, “101 viner du måste dricka innan du dör”. På sid 125 i boken skriver författaren följande vackra ord om vinet. “Vinet har en klar, röd färg med djup nyans av rubin. Doften är ung, generös och fruktig med ursprungstypiska inslag av körsbär, mineral och mycket nyanserad ek. Smaken är torr, medelfyllig med generös och elegant fruktighet. Här finns snyggt integrerade torra tanniner och en hög syra som håller i frukten långt in i eftersmaken. Kort sagt en vansinnigt bra matvin!”
– Anders Kjörling
Fyndstämplat på Vinbörsen, “Visste du att det mest konsumerade rödvinet i Italien är chianti? Och faktiskt det mest konsumerade italienska vinet i världen. Det mesta är såklart lättdruckna vardagsviner, men den generella kvaliteten på vinerna från Chianti har tagit sjumilakliv sedan de berömda bastflaskornas era. Om någon nu skulle tveka på den punkten, så räcker det med att prova ett glas Lilliano Ruspoli Chianti Classico från boutiquefirman Tenuta di Lilliano – ett överväldigande bevis på de höga kvalitetsnivåer som de bästa vinerna från området nu når. Framställt av handplockade Sangiovese-druvor, samt en skvätt Merlot och Colorino, från de egna vingårdarna har firmans vinmakare låtit vinet delvis lagras på stora fat av fransk ek i ett år. Därefter har vinet fått vila i sin flaska en tid, innan det i vårt fall har skeppats till Sverige.
Doften är mycket rik, komplex och fruktig med kryddiga och örtiga toner. I smakpaletten hittar vi toner av mörka körsbär, plommon, örter, ekfat och kryddor. En balanserad strävhet och bra syra bidrar till den långa och goda eftersmaken. Personligen är jag svag för den här stilen av viner, med både pondus och elegans – och som går bra att dricka idag likväl som att sparas 5-10 år. Uppenbarligen är jag inte helt ensam om min uppfattning, vinet belönades med en silvermedalj i Sveriges största vintävling Vinordic 2020.
I matväg satsar jag på en varsamt grillad T-benstek, penslad med örter och olivolja samt ugnsbakad färskpotatis med färskriven parmesan. Men det är heller inte fel att bara njuta ett glas där vinet får glänsa i ensam majestät.”
– Robert Montgomerie
Silvermedalj i Vinordic 2020 för årgång 2016
Franciacorta Brut Rosé från prisbelönta Castelveder. I Franciacorta gör de mousserande vin på samma vis som i Champagne. Franciacorta var Italiens första DOCG-vin enligt champagnemetoden och idag är nivån på kvalitén i regionen exceptionellt hög. Det visade Castelveder inte minst när man tog brons i Vinordic 2020. Just denna Brut Rosé tävlade mot ett stort antal champagner och lyckades i den kampen att knipa ett brons.
Castelveder har till att börja med en unik terroir som hjälper dem till framgång. Under ett tunt jordlager finns en porös och kalkrik bergart som heter maiolica. Nere i denna bergart hämtar vinstockarnas rötter sitt vatten och det bidrar till den underbara mineraliteten i deras Castelveders viner. En ytterligare anledning till Castelveders fina förutsättningar är att vinrankorna växer i en dalgång där fuktig dimma nattetid sjunker ner från bergen och sveper in druvorna. Resultatet av allt detta är ett mästerverk skapat av naturen i samarbete vinmakaren Camilla Alberti.
Vinet är gjort på 100% Pinot Nero och det ligger 24 månader på sin jästfällning i flaskan.
Den rosa färgen med hintar av aprikos fångar ögat. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet för mig när jag första gången såg Castelveders Franciacorta rosé. Doften som sedan fullbordade förälskelsen var en blandning av pigg bärighet av röda vinbär och jordgubbar kombinerat med solmogen rabarber och blommor. Smaken är torr, fruktig och lång. Rabarber, röda vinbär, jordgubbar, körsbär, solmogen citron, rött äpple, kex och mineral.
Jag kan rekommendera vinet som aperitif men också till en hel del mat. En personlig favorit att matcha med är hummerpasta. Servera vid 6-8 grader.
God. Mousserande viner på Castelveders nivå kan ligga i 10-tals år. De piggare tonerna av röda vinbär och rabarber ersätts successivt av mörkare körsbär och björnbär.
”Elegant och krispigt” /Vinordic juryn 2020.
”8,5 (mycket bra Franciacorta)!” /Mousserande.se
Nizza ska bestå av 100% Barbera. Druvorna ska dessutom växa på kullar med exponering från sydväst till sydost. Det finns också regler om beskärning och maxuttag per hektar.
2014 var första årgången som Nizza erkändes som en DOCG. Appellationen “Nizza” fick då sin egen beteckning. Det vill säga användningen av namnet “Nizza” istället för att inkludera druvsorten i namnet. På samma sätt som Barolo och Barbaresco är gjorda av Nebbiolo.
Anledningen till att just Nizza blivit en appellation för Barbera är att området historiskt sett är en av de bästa för druvan. Arbetet påbörjades redan på 90-talet då de lokala producenterna ansökte om en appellation, även kallad ”subzon”, men den italienska byråkratin kräver tålamod. 20 år senare kom belöningen för Nizza och vingården Il Botolo.
Druvorna växer 210 meter över havet i lerjord med märgel. Jorden har lågt sandinnehåll och är väldigt kompakt. Det gör att den bättre kan hålla kvar vatten och fuktighet. Det är också jord med bra djup, genomsnittlig bördighet och god kalknivå. Förutsättningarna ger en vacker intensiv färg, djupa dofter och utmärkt struktur. Il Botolo låter druvorna mogna fullt ut så skörden är aldrig tidig. Lagring sker i 12 månader i stora gamla franska ekfat och i franska barrique.
Djup rubinröd färg med vissa lila nyanser. Doften är rik, komplex och fruktig. Kryddig smak av mogna svarta plommon, sirap, tobak och körsbär.
Jag tycker vinet gör sig otroligt bra till risotto och lättare rätter av rött kött, vilt och lagrade ostar. Tanninerna är väldigt beskedliga medan tätheten i frukten är otroligt hög. Serveringstemperatur bör ligga på 18 grader.
Hög. Upp till 20 år har dessa viner en trevlig utveckling i källaren. Nizza fick som jag skrev sin DOCG status så sent som 2014. Vinerna har dock gjorts längre än så och Il Botolos viner utvecklas riktigt fint.
Ett av vinerna i senaste upplagen av boken “101 viner du måste dricka innan du dör” av Andreas Kjörling.
“Intensiv doft, körsbär, en bukett färsk timjan och salvia, kryddor, färsk tobak. Smaken är fyllig och nyansrik, det finns en begynnande mognad men även markerade syror som bjuder på ett gott motstånd. Ett välgjort och komplext och personligt vin som kostar en del men är värt varenda krona.
Vinet bär namnet Nizza med stolthet. Nizza är en av kommunerna i Monferrato i Piemonte, norra Italien. Här är det druvan barbera som gäller och producenten il Botolo visar i det här vinet hur det ska smaka. Det finns en intensitet och elegant kraft i smaken, som skiljer sig markant från andra barbera-viner.”
-Gunilla Hultgren Karell, Expressen/Vinbörsen/m.fl.
Barolo Ravera från Cagliero var det första vin Vinonista tog till Sverige. Ett knappt år senare fick vinet 96 poäng av Decanter. Jag såg det som ett första fint kvitto på min winespotting. Druvorna plockas för hand och vinet lagras 36 månader på slavoniska ekfat. Caglieros Barolo är något mörkare än andra Barolo. Delvis på grund av Raveras jordmån men också för att Stefano Cagliero låter skalen dra i 25 dagar under jäsningen.
Färgen är som nämnt ovan mörkare Caglieros Barolo Ravera än en traditionell Barolo. Vinet har en livfull doft av örter, nötighet och en hint av tryffel. Vinet har en komplex, kryddig smak med fatkaraktär, körsbär, nötter och tobak. Smaken är lång, jämn och balanserad. Tanninerna i 2013 känns i hela munnen och vinet gör sig allra bäst tillsammans med en bit mörkt kött.
De flesta av Caglieros viner behöver andas och deras Barolo Ravera är inget undantag. Börja med att dekantera två timmar före avnjutning. Temperaturen bör ligga på 18-19 grader och det är stor kupa på glasen som gäller.
Väldigt hög. Ett vin du säkert uppskattar om 30-40 år.
Omdömen
Ett av vinerna i sjätte upplagen av boken “Viner du måste dricka innan du dör” av Anders Kjörling. Så här skrev författaren:
“I distriktet Barolo finns många producenter och än fler viner, men få av dem kommer i närheten av av Caglieros finstämda finess. Det här är småskalighet och tradition i perfekt harmoni
Ett stort vin som detta förtjänar en god och elegant måltid, kanske av ripa, hjort eller något annat viltkött. Även om det är superbt nu går det att spara vinet ett par år i vinkällaren”
