Your shopping cart is empty!
CLOSE
189 kr
Ribolla Gialla är en vit italiensk druva som odlas främst i regionen Friuli Venezia Giulia i nordöstra Italien. Jag har alltid varit förtjust i druvan men Friuli är inte särskilt känt i Sverige så jag har medvetet väntat med att leta reda på min favorit. När jag provade Marina Danielli´s Colli Orientali föll jag direkt. Hon gör nästan uteslutande druvrena viner och det märks att filosofin är att plocka upp allt det bästa med druvan.
Området är inte stort där Marina Danielli odlar sin Ribolla Gialla. Ett par små högt belägna kullar med terrasser omgiven av annan natur gör arbetet lite tidskrävande. Men deras filosofi är att bevara den biologiska mångfalden. Man använder minimalt med bekämpningsmedel och har ett hållbarhetstänkt i sina vingårdar.
Ribolla Gialla mognar sist av de vita druvorna i Friuli. Marina Danielli skördar dessutom flera gånger för att fånga dess unika syra optimalt. Vinifieringen följer samma filosofi som i vingårdarna och vinerna är självklart fria från tillsatser. Det sker en kort maceration med druvskalen utan att för den skull blir ett orangevin. Jäsning görs vid kontrollerad temperatur med neutral jäst. Vinet åldras sedan i rostfria ståltankar fram till våren efterföljande år. Efter tappningen förblir vinerna två månader i flaska innan de slutligen får äran att resa till Vinonista´s lager.
Färgen är ljusgul. Doften är härligt fräsch med inslag av citrus och blommor. Smaken bjuder på fyllig citrus och fina inslag av melon.
Serveras kyld, 10 grader. Prosciutto melone är en match made i heaven.
Nizza ska bestå av 100% Barbera. Druvorna ska dessutom växa på kullar med exponering från sydväst till sydost. Det finns också regler om beskärning och maxuttag per hektar.
2014 var första årgången som Nizza erkändes som en DOCG. Appellationen ”Nizza” fick då sin egen beteckning. Det vill säga användningen av namnet ”Nizza” istället för att inkludera druvsorten i namnet. På samma sätt som Barolo och Barbaresco är gjorda av Nebbiolo.
Anledningen till att just Nizza blivit en appellation för Barbera är att området historiskt sett är en av de bästa för druvan. Arbetet påbörjades redan på 90-talet då de lokala producenterna ansökte om en appellation, även kallad ”subzon”, men den italienska byråkratin kräver tålamod. 20 år senare kom belöningen för Nizza och vingården Il Botolo.
Druvorna växer 210 meter över havet i lerjord med märgel. Jorden har lågt sandinnehåll och är väldigt kompakt. Det gör att den bättre kan hålla kvar vatten och fuktighet. Det är också jord med bra djup, genomsnittlig bördighet och god kalknivå. Förutsättningarna ger en vacker intensiv färg, djupa dofter och utmärkt struktur. Il Botolo låter druvorna mogna fullt ut så skörden är aldrig tidig. Lagring sker i 12 månader i stora gamla franska ekfat och i franska barrique.
Djup rubinröd färg med vissa lila nyanser. Doften är rik, komplex och fruktig. Kryddig smak av mogna svarta plommon, sirap, tobak och körsbär.
Jag tycker vinet gör sig otroligt bra till risotto och lättare rätter av rött kött, vilt och lagrade ostar. Tanninerna är väldigt beskedliga medan tätheten i frukten är otroligt hög. Serveringstemperatur bör ligga på 18 grader.
Hög. Upp till 20 år har dessa viner en trevlig utveckling i källaren. Nizza fick som jag skrev sin DOCG status så sent som 2014. Vinerna har dock gjorts längre än så och Il Botolos viner utvecklas riktigt fint.
Ett av vinerna i senaste upplagen av boken ”101 viner du måste dricka innan du dör” av Andreas Kjörling.
”Intensiv doft, körsbär, en bukett färsk timjan och salvia, kryddor, färsk tobak. Smaken är fyllig och nyansrik, det finns en begynnande mognad men även markerade syror som bjuder på ett gott motstånd. Ett välgjort och komplext och personligt vin som kostar en del men är värt varenda krona.
Vinet bär namnet Nizza med stolthet. Nizza är en av kommunerna i Monferrato i Piemonte, norra Italien. Här är det druvan barbera som gäller och producenten il Botolo visar i det här vinet hur det ska smaka. Det finns en intensitet och elegant kraft i smaken, som skiljer sig markant från andra barbera-viner.”
-Gunilla Hultgren Karell, Expressen
Barolo Ravera från Cagliero var det första vin Vinonista tog till Sverige. Ett knappt år senare fick vinet 96 poäng av Decanter. Jag såg det som ett första fint kvitto på min winespotting. Druvorna plockas för hand och vinet lagras 36 månader på slavoniska ekfat. Caglieros Barolo är något mörkare än andra Barolo. Delvis på grund av Raveras jordmån men också för att Stefano Cagliero låter skalen dra i 25 dagar under jäsningen.
Färgen är som nämnt ovan mörkare Caglieros Barolo Ravera än en traditionell Barolo. Vinet har en livfull doft av örter, nötighet och en hint av tryffel. Vinet har en komplex, kryddig smak med fatkaraktär, körsbär, nötter och tobak. Smaken är lång, jämn och balanserad. Tanninerna i 2013 känns i hela munnen och vinet gör sig allra bäst tillsammans med en bit mörkt kött.
De flesta av Caglieros viner behöver andas och deras Barolo Ravera är inget undantag. Börja med att dekantera två timmar före avnjutning. Temperaturen bör ligga på 18-19 grader och det är stor kupa på glasen som gäller.
Väldigt hög. Ett vin du säkert uppskattar om 30-40 år.
Omdömen
Ett av vinerna i sjätte upplagen av boken ”Viner du måste dricka innan du dör” av Anders Kjörling. Så här skrev författaren:
”I distriktet Barolo finns många producenter och än fler viner, men få av dem kommer i närheten av av Caglieros finstämda finess. Det här är småskalighet och tradition i perfekt harmoni
Ett stort vin som detta förtjänar en god och elegant måltid, kanske av ripa, hjort eller något annat viltkött. Även om det är superbt nu går det att spara vinet ett par år i vinkällaren”
Franciacorta Brut Rosé från prisbelönta Castelveder. I Franciacorta gör de mousserande vin på samma vis som i Champagne. Franciacorta var Italiens första DOCG-vin enligt champagnemetoden och idag är nivån på kvalitén i regionen exceptionellt hög. Det visade Castelveder inte minst när man tog brons i Vinordic 2020. Just denna Brut Rosé tävlade mot ett stort antal champagner och lyckades i den kampen att knipa ett brons.
Castelveder har till att börja med en unik terroir som hjälper dem till framgång. Under ett tunt jordlager finns en porös och kalkrik bergart som heter maiolica. Nere i denna bergart hämtar vinstockarnas rötter sitt vatten och det bidrar till den underbara mineraliteten i deras Castelveders viner. En ytterligare anledning till Castelveders fina förutsättningar är att vinrankorna växer i en dalgång där fuktig dimma nattetid sjunker ner från bergen och sveper in druvorna. Resultatet av allt detta är ett mästerverk skapat av naturen i samarbete vinmakaren Camilla Alberti.
Vinet är gjort på 100% Pinot Nero och det ligger 24 månader på sin jästfällning i flaskan.
Den rosa färgen med hintar av aprikos fångar ögat. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet för mig när jag första gången såg Castelveders Franciacorta rosé. Doften som sedan fullbordade förälskelsen var en blandning av pigg bärighet av röda vinbär och jordgubbar kombinerat med solmogen rabarber och blommor. Smaken är torr, fruktig och lång. Rabarber, röda vinbär, jordgubbar, körsbär, solmogen citron, rött äpple, kex och mineral.
Jag kan rekommendera vinet som aperitif men också till en hel del mat. En personlig favorit att matcha med är hummerpasta. Servera vid 6-8 grader.
God. Mousserande viner på Castelveders nivå kan ligga i 10-tals år. De piggare tonerna av röda vinbär och rabarber ersätts successivt av mörkare körsbär och björnbär.
”Elegant och krispigt” /Vinordic juryn 2020.
”8,5 (mycket bra Franciacorta)!” /Mousserande.se
Albarossa skapades som en klon av druvorna Nebbiolo och Barbera. Den togs fram på 30-talet av Giovanni Dalmasso. Åtminstone var Giovannis avsikt att korsa Barbera med Nebbiolo. Målsättningen var att kombinera Barberans fruktiga aromer som plommon, björnbär och blåbär med Nebbiolos blommighet, komplexitet och strävare tanniner. Slutresultatet blev enligt mig och många andra en succé. 2009 gjordes det en DNA-analys av druvan Albarossa som pekar på att korsningen gjorts med Barbera och Nebbiolo di Drunero även kallad Chatus. Alltså inte Nebbiolo som avsikten var från början. Flera vinmakare menar dock att en sådan miss är otänkbar och vidhåller att Giovanni lyckades. Det jag kan konstatera är att Giovanni alldeles oavsett har skapat en intressant druva som generellt ger viner med mer struktur och komplexitet än Barbera.
Vingården Viotti planterade sina druvor för 20 år sedan i Castel Rocchero, Asti, Piemonte. De första åren var resultatet av försöket riktigt dåligt och många andra vingårdar tog bort sin Albarossa. Viotti hängde dock i och 2011 kom belöningen. Sen dess har Viottis vinrankor levererat otroligt fin Albarossa.
Druvskörd sker för hand och alla druvorna är Viottis egna. Vinfiering i rostfritt stål för att sedan flyttas över och lagras ett år i 25 hektoliters franska ekfat(Allier). Efter tappning på flaska ligger vinet minst ett år i Viottis vinkällare innan det släpps för försäljning.
Färg, doft & smak, sockerhalt
Mörkt röd likt en tät barbera. Doften är packad med frukt som plommon, björnbär, blåbär och en ton av lakrits. I smaken är det kombinerat med Nebbiolo liknande tanniner vilket ger ett mycket intressant vin. Sockerhalt: 0,3 gram per liter.
Servering
Mat matchning är förhållandevis bred och kan göras lite efter er egen preferens. Men mitt riktmärke är inte allt för feta eller kraftiga rätter av både vitt och rött kött. Pasta som kalv ravioli och ostar hanterar Viottis Albarossa också bra. Serverings temperatur vid 17–18 grader.
Lagringspotential
Lång. Men eftersom vinstockarna började leverera på topp så sent som 2011 så finns ingen äldre årgång att referera till. Viotti vågar själva inte sträcka sig längre än att rekommendera att vinet dricks inom 10 år. Jag kommer dock att testa utvecklingen längre än så och 2011 är faktiskt 2025.
”Är du som jag en vinnörd, så är detta ett måste. Dels för att Piemonte, längs de sista sluttningarna söder om Alperna, på senare år nått sådan kultstatus att vinerna mer eller mindre flyger iväg, dels för att detta smakprov är gjort på en druvsort som mig veterligt aldrig tidigare sålts i Sverige.
Albarossa är en korsning mellan Piemontes stora ledstjärna Nebbiolo och dess ständiga charmör Barbera. Resultatet är ett vin med varm, körsbärsfruktig doft där uppfriskande, örtiga kärntoner ger vinet den personlighet som behövs. Smaken är lika generös och väldefinierad i en stil som är omisskännligt norditaliensk, med bra längd, mjuk frukt och insmickrande värme som passar till alla de godsaker som brukar dukas upp där. Det är perfekt till salami, mozzarella och syltade kronärtskockor, till solmogna tomater med majonnäs, till pasta av valfri sort och det ackompanjerar både kalvkött och marinerad fläskkarré så det står härliga till. Tar du dig besväret att laga till en äkta osso buco, toppad med gremolata och ackompanjerad av en spänstig risotto milanese (saffransris), så har du en formidabel smaksensation i samspelet mellan mat och vin.”
Bengt-Göran Kronstam
15 poäng +, årgång 2016 i In Vino.
”Fin doft med lätt mogna toner av körsbär, björnbär, tobaksblad, viol och multna löv. Frisk och stram smak i en knappt medelfyllig kropp, med hög fruktsyra och balanserade tanniner samt en lång och komplex eftersmak.”
15 poäng +, årgång 2015 i Munskänken.
OBS! När ni beställer från systembolaget.se Var noga med att skriva ned beställningsnumret. Det händer nämligen att beställningar försvinner spårlöst.
