Mizzon

Säg hej till Mizzon – New School Veneto. Nicola på Mizzon vill omdefiniera en region som alltför ofta fastnat i sina mest kommersiella uttryck. I stället för tyngd och extraktion ligger fokus på energi, transparens och drickbarhet. Det är ett modernt synsätt där traditionen inte överges, utan snarare tolkas med större precision och respekt för råmaterialet. Drivande i detta är Nicola, som med tydlig riktning arbetar för att visa en annan sida av Valpolicella.

I vingårdarna

Mizzons druvor är inhemska och djupt rotade i sitt ursprung. Vingårdarna är utspridda mellan Marano di Valpolicellas dalgång och låglandet kring San Pietro in Cariano, vilket ger en ovanligt bred palett av jordmåner och mikroklimat. De lägre belägna vingårdarna domineras av grus, vilket ger dränering och lättare, mer aromatiska uttryck. Vid foten av kullarna tar sandjord vid, medan lerjordarna i Valgataras höjdlägen bidrar med struktur och djup. Denna variation är central för husets stil, där varje komponent används för att bygga balans snarare än kraft.

Arbetet i vingården är metodiskt och präglas av låg intervention. Naturliga tekniker används för att minimera behovet av kemiska växtskyddsmedel, och så kallade PPP-insatser sker endast när det är absolut nödvändigt för att säkra druvornas kvalitet. Herbicider har helt fasats ut, vilket stärker jordens mikrobiologiska liv och bidrar till långsiktig vitalitet. Löpande lövverkshantering och selektiv gallring av klasar skapar bättre luftflöde, vilket minskar risken för röta och möjliggör en jämn och kontrollerad mognad. Resultatet är friskare druvor med högre naturlig syra och större aromatisk precision.

Vinerna

Inledningsvis presenterar Mizzon sin tolkning av Amarone della Valpolicella. Ett vin som ofta förknippas med kraft, sötma och hög alkohol. Här sker ett tydligt brott mot den bilden. Genom noggrann selektering av druvor och en mer återhållsam torkningsprocess (appassimento) bevaras fräschören i frukten. Jäsning och lagring sker med fokus på balans snarare än extraktion, vilket ger ett vin där syra och struktur bär frukten snarare än tvärtom.

Resultatet är en Amarone med betydligt mer spänst och nerv. Istället för övermogna toner och tung sötma möts man av röda bär, torkade örter och en subtil kryddighet. Tanninerna är närvarande men fint integrerade, och avslutet är långt utan att bli dominerande. Det är ett vin som fungerar vid bordet och en stil som bättre speglar ursprungets potential och samtidens preferenser.