Your shopping cart is empty!
CLOSE
219 kr
Slut i lager
Dolcetto d’Alba av Cagliero är inte som vilken Dolcetto som helst. Den absolut största skillnaden mot andra Docletto d’Alba som jag har provat är att druvorna till Caglieros Dolcetto d’Alba odlas på bästa läge i Barolo, Ravera cru. Det på en position i vingården där det normalt bara odlas Nebbiolo. Cagliero väljer dock att låta sin Dolcetto växa på bästa plats. Druvan finns där som en hyllning till Stefano Cagliero farmors mor (Nonna Marcelinna). Det var hon som en gång planterade stockarna för snart 75 år sedan. Varför kan man fråga sig, jo, hennes favoritdruva var Dolcetto och därför ville hon ge den bästa möjliga plats i vingården. Platsen är exponering syd och sydost på en höjd av 320 m över havet. Dessutom på kullen med den mest gynnsamma sluttningen. Jordmånen är kompakt lera med blåa marmelskikt.
Druvorna skördas varsamt för hand och tas omedelbart till vinkällaren för en mjuk pressning. Druvmusten fermenteras vid en maximal temperatur på 30 grader, som endast kontrolleras genom försiktiga och frekventa pumpar. Skalen macerar i 6-7 dagar och när jäsning är helt klar tappas vinet till behållare av rostfritt stål där vinifieringsprocessen avslutas med malolaktisk jäsning. Vinet får mogna omkring 6 månader i rostfria tankar. Viner tappas sedan på flaska och får vila i 3 månader innan avresa till Sverige.
Dess rubinröda färg blandas med vissa violetta nyanser. Vinets doft är frisk och med en härlig blandning av frukt och blommighet. Lite som att lägga sig ner i en trädgård full av frukt och blommor. Vinet har en lång och lätt fruktsmak med en hint av mandel. Sockerhalten är 0,45g/L.
Italienarna själv föredrar Dolcetton lätt kyld. Så där runt 15 grader. Men jag tycker att Caglieros Dolcetto d’Alba har så mycket fantastiska dofter som hålls inne vid den lägre temperaturen. Låt den hålla sig runt 18 grader så kommer ni få det trevligt tillsammans.
Medel. Caglieros Dolcetto kan utan problem lagras i 10 år. Då tar nötighet och mer komplexa toner över från fruktigheten.
Freisa och vinmakaren Stefano Gozzelino på Cascina Vigna gör det igen. Återigen en bronsmedalj i Vinordic. Det var andra året i rad har han vann en svensk utmärkelse för sina viner. 2019 vann han brons med Barbera d’Asti Superiore och 2020 var det alltså dags för hans vin Piemonte Freisa att stå på prispallen. Jag är inte det minsta överraskad. 2021 följde han upp det med silver för sin Barbera d’Asti. Stefano är sensationellt begåvad i sin roll både som vinbonde och vinmakare.
Stefanos Piemonte Freisa är verkligen ett fantastiskt vin. Jag är väldigt glad över att kunna erbjuda det till vinälskare runt om i vårt avlånga land. Stefano har en stor passion för druvan Freisa. Av många vingårdar slumpas det bort som utfyllnad i olika typer av blandviner. Men Stefano behandlar den med stor kärlek och skapar återigen magi med sin rustika vinmakarstil.
Freisa är en druva som odlats länge i Piemonte och sticker ut för sin tanninrika karaktär. Släktskapet med Nebbiolo går inte att förneka (den är nämligen genetiskt släkt med den betydligt mer kända druvan).
Stefano och hans familj skördar druvorna för hand. Vinet jäser i betongtankar och lagras på äldre franska barriquer (225 liter) i 12 månader. Sedan tappar Stefano vinet på flaska i Cascina Vignas gamla vinkällare. Slutligen vilar vinet ytterligare ett år på flaskan innan den släpps till försäljning.
Färg, doft och smak
Färgen är doft röd men ton av granatäpple. Doft av kärnig körsbärsfrukt och hallon blandas med kryddig doft och toner av cigarr. Smaken är friskt fruktig, komplex och med strama tanniner.
Lagringspotential
Stefano inte gjort så många årgångar av sin druvrena Freisa. De kraftiga men välstämda tanninerna vittnar dock om en fin lagringspotentialen. Jag tror utan tvekan att dessa viner kan ligga i 20-år och få en fin utveckling.
Servering
Jag tycker själv att detta underbara vin trivs som allra bäst med feta rätter av vilt kött. Servera i stora kupor vid en temperatur på 20 grader.
Utmärkelser
Brons i Vinordic 2020
Nebbiolo rosé, Langhe Rosato från Barolo. Vinet har en liten del inblandning av Barbera för att runda av strävheten som annars kan bli för påfallande i rosé på 100% Nebbiolo. Fördelningen ligger ungefär på 80% Nebbiolo och 20% Barbera. Syskonen Broccardo från Monforte d’Alba, Barolo har sina vingårdar i tre olika Barolo cru. Men alla druvorna till deras rosé kommer från odlingarna i Bricco San Pietro cru. Anledningen är enkel. Denna sida av Monforte har ovanligt kalkrika jordar. Upp mot skogen kan man se raviner där det blottade berget är helt vitt. Ren kalksten med andra ord. Jordmånen ger därför lättare och friskare Nebbiolo som gör sig perfekt som Nebbiolo rosé.
Som många möten i livet var det faktiskt en slump att jag snubblade på detta vin. Syster Laura Broccardo stod nämligen bredvid vingården Cagliero på Vinitaly för ett par år sedan. Jag hade provat en vertikal med Stefanos Barolo Ravera och var väldigt nöjd men trött i näsan och tänkte egentligen ta en paus. Då höll hon fram ett glas kall rosé och på den vägen är det.
Färgen är rosa i glaset med svagt tegelröda nyanser. Vinet upplevs mer åt det rödare hållet i flaskan. Kanske är det Albeisa flaskan som förvirrar ögat något. Doften är frisk av skogshallon, vita blommor och solmogen citron i finishen. Smaken är lång med tydlig mineral från kalkjordarna. Den är välbalanserad med hög syra.
Det här är verkligen en rosé som jobbar bra till mat. Jag kan nog nämna 10 grillningar när detta vin hållit hov. Det är magiskt till varm kycklingsallad. Med kycklingen från grillen då. Grillad fisk och grillade skaldjur. Fisk och skaldjur generellt går bra. Avslutningsvis bra kompis även med mycket vegetariska rätter. Serveringstemperaturen bör vara omkring 10 grader.
Förvånande hög för att vara rosé. Utan problem 5 år och säkert upp emot 10 men jag har inte testat själv.
”Vi går direkt på sak – är det värt att betala nästan 160 kronor för ett rosévin när det finns riktigt bra alternativ runt hundralappen? Det tycker jag, för precis som med andra viner får man oftast den kvalitet man betalar för. Langhe Rosato Diecigradi 2020 är inget undantag, utan visar vad noggrant utvalda druvor och omsorgsfullt vinmakande betyder för slutresultatet.
Är man dessutom förtjust i Barolo och vinerna från Piemonte, är det nästan tjänstefel att inte prova hur druvsorten Nebbiolo smakar i ett rosévin. Här har man också valt att blanda i en mindre del Barbera för att inte strävheten i just Nebbiolo ska ta överhanden. Syskonen Broccardo som står bakom vinet hämtar druvorna från ovanligt kalkrika jordar i Bricco San Pietro cru, vilket ger en lite lättare och friskare karaktär.
I glaset möts vi av en frisk, elegant doft av smultron och hallon med inslag av citrus. Smaken är
mycket god, nyanserad, med bra balans och en tydlig karaktär av mineral och örter. Även om det naturligtvis fungerar utmärkt att bara dricka vinet svalt som det är, tycker jag att det kommer allra mest till sin rätt tillsammans med mat. Fisk, skaldjur, kyckling, grönsaker – gärna grillat – får alla en upplyftande kompanjon i detta välgjorda och välsmakande rosévin från Piemonte.”
– Robert Montgomerie, Vinbörsen juli 2021
Nizza ska bestå av 100% Barbera. Druvorna ska dessutom växa på kullar med exponering från sydväst till sydost. Det finns också regler om beskärning och maxuttag per hektar.
2014 var första årgången som Nizza erkändes som en DOCG. Appellationen ”Nizza” fick då sin egen beteckning. Det vill säga användningen av namnet ”Nizza” istället för att inkludera druvsorten i namnet. På samma sätt som Barolo och Barbaresco är gjorda av Nebbiolo.
Anledningen till att just Nizza blivit en appellation för Barbera är att området historiskt sett är en av de bästa för druvan. Arbetet påbörjades redan på 90-talet då de lokala producenterna ansökte om en appellation, även kallad ”subzon”, men den italienska byråkratin kräver tålamod. 20 år senare kom belöningen för Nizza och vingården Il Botolo.
Druvorna växer 210 meter över havet i lerjord med märgel. Jorden har lågt sandinnehåll och är väldigt kompakt. Det gör att den bättre kan hålla kvar vatten och fuktighet. Det är också jord med bra djup, genomsnittlig bördighet och god kalknivå. Förutsättningarna ger en vacker intensiv färg, djupa dofter och utmärkt struktur. Il Botolo låter druvorna mogna fullt ut så skörden är aldrig tidig. Lagring sker i 12 månader i stora gamla franska ekfat och i franska barrique.
Djup rubinröd färg med vissa lila nyanser. Doften är rik, komplex och fruktig. Kryddig smak av mogna svarta plommon, sirap, tobak och körsbär.
Jag tycker vinet gör sig otroligt bra till risotto och lättare rätter av rött kött, vilt och lagrade ostar. Tanninerna är väldigt beskedliga medan tätheten i frukten är otroligt hög. Serveringstemperatur bör ligga på 18 grader.
Hög. Upp till 20 år har dessa viner en trevlig utveckling i källaren. Nizza fick som jag skrev sin DOCG status så sent som 2014. Vinerna har dock gjorts längre än så och Il Botolos viner utvecklas riktigt fint.
Ett av vinerna i senaste upplagen av boken ”101 viner du måste dricka innan du dör” av Andreas Kjörling.
”Intensiv doft, körsbär, en bukett färsk timjan och salvia, kryddor, färsk tobak. Smaken är fyllig och nyansrik, det finns en begynnande mognad men även markerade syror som bjuder på ett gott motstånd. Ett välgjort och komplext och personligt vin som kostar en del men är värt varenda krona.
Vinet bär namnet Nizza med stolthet. Nizza är en av kommunerna i Monferrato i Piemonte, norra Italien. Här är det druvan barbera som gäller och producenten il Botolo visar i det här vinet hur det ska smaka. Det finns en intensitet och elegant kraft i smaken, som skiljer sig markant från andra barbera-viner.”
-Gunilla Hultgren Karell, Expressen/Vinbörsen/m.fl.
